Ibland undrar man hur det står till med världen..

Jag var o handlade mat tidigare i veckan, och framför mig i kön till kassan stog en liten farbror på 75+. Först så hade han problem med att packa upp maten ur sin korg, och där uppstår iaf för mig ett dilemma..Ska man erbjuda sin hjälp eller ska man låta honom göra det själv? Visst gick det väl, men allt annat än bra..

En sak i taget så hälften höll på o ramla ner i golvet, och medan jag själv stog o höll andan att han inte skulle tappa nåt i golvet så står paret bakom mig (medelålders och BORDE lärt sig mer folkvett) och fnissade åt honom allt annat än diskret. Fy fan vad dålig stil, så jag vände huvet o blängde lite surt på dom så det blev tyst.
Sen väl framme i kassan så hade han handlat för 131kr, och killen i kassan står o trampar märkbart otåligt medan den stackars farbrorn står och försöka räkna de enstaka sedlar han hade i plånboken. Och när de kommer fram till att han "bara" hade 130kr på sig, så börjar idioten i kassan att kräva att han får lämna ifrån sig saker så pengarna täcker summan. För en kronas skull! 
Tex. att han ska strunta i kassen som han skulle bära hem sakerna i (detta till en farbror som har nog problem o ta sig fram själv), istället för som på alla andra ställen jag handlat på strunta i en sån liten summa eller iaf bjuda på kassen.
Nej nej, inte den här killen inte!

Men, när farbrorn generat börjat plocka lite i sina varor för att plocka bort något (av sånt som han troligen absolut behövde) får jag nog och kliver fram och stoppar en krona i handen på killen i kassan. Denne i sin tur tittar bara konstigt på mig och inte förrän jag säger "ja, det fattades väl bara en krona" trillar poletten ner för honom och han låter farbrorn gå förbi.
När jag sedan packar ihop mina egna saker på så tittar fabrorn upp på mig med ett rodnande leende och mumlar fram ett tack, varpå jag svarar:
"Det kan hända vem som helst, ingen fara".

Det sorgliga var att ingen annan rörde en fena för att hjälpa denne man, allra minst dom skrattande idioterna bekom mig, trots att alla av dom troligen har/har haft en släkting eller vän som varit i detta läge och troligen skämts lika mycket som fabrorn.
Och killen i kassan ska vi inte ens tala om..

Det enda jag kan säga är att jag är rädd för att bli gammal om det här är hur samhället behandlar sina äldre!
Tur att iaf mina föräldrar lärt mig att respektera mina äldre.



//L



 
Share |

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



RSS 2.0