Men, jag har i alla fall en grymt snäll pojkvän konstaterade jag (igen) igårkväll. När jag slutade jobbet och ringde honom, så var han hemma hos min pappa och på eget bevåg hjälpte honom att installera tvättmaskinen. När jag kom dit satt dom där och skruvade & sågade, och pappa var alldeles till sig av tacksamhet.

Helt underbart att slippa tänka på det nåt mer...

 

 

Känslan började redan igårkväll att ge sig till känna, och när jag vaknade i förmiddags så var den väldigt påtaglig. Jag är väldigt nedstämd...

Ja visst, det är mycket på de flesta plan just nu..ekonomiskt..på jobbet..i familjen..i relationen..Men ändå..

Jag varken orkar eller har tid med att må så här..

 

 

Har ingen lust alls att jobba i helgen..vill bara dra täcket över huvudet och vara ifred..behöver ladda batterierna ordentligt.

Som tur är så har jag en karl som faktiskt lyssnar på mig. Dock vill jag inte dra ner honom eller få honom att oroa sig för mig i onödan...

What to do..?

//L